Fler berättelser

2558 besk

Hemmet helt orört

222 beskAnnas och Arturs konfirmationskort stod uppställda på bordet, precis som idag, när Ann, Sune och Ingemar kom in i huset första gången i november 1987. De hade varsin ficklampa och fick klippa upp de - ca 15 st - hänglås som satt på många av dörrarna inomhus för att komma in i familjens finrum. 
Anna, som bodde kvar till 1978, hade bevarat stora delar av hemmet för att visa hur familjen hade haft det då föräldrarna levde. Hon levde visst helt enligt devisen "Den i ungdomen spar, i ålderdomen har"

om kontoret

Anna har ansvaret

Länspumpen beskAnna står som huvudredare från 1933 och hon fortsätter dessutom att sköta hemmet i sin mors anda.
Huset står i princip orört från tiden då föräldrarna bodde där. Inga utomstående släpptes in, åtminstone inte längre än till köket, där bud fick lämna varor m m.
Enda undantaget kunde göras för prästen som någon enstaka gång fick komma in i salongen. 
Läs mer i bifogade avskrift av artikeln "Skepparmuseet på Gullholmen" berättat för Göran Sändare av Sune Johansson, i tidningen Länspumpen

Katterna

Annas katter

2620 beskUnder 1950-talet hade man nio katter som fick tre presenter varje år: namnsdagspresent, födelsedagspresent samt julklapp.
Katterna skickade även tackkort samt julkort. En katt tog studentexamen och den röda studentmössan finns på stolen i det "röda rummet". Katterna namn var Benjo, Båtsman, Lissi, Nalle, Preben, Rey, Riff, Rosmari samt Åke.
Ett urval presenter visas på muséet, bl.a. den tidning - Tuff  och Tuss - som Anna köpte för att visa katterna att dom visst kunde flyga.

2607 besk

Rätta kläder till sjöss

0074 beskKalsongerna stickades av kvinnorna i 100% ull med invävt kvinnohår för att göra dom mer vattenavvisande.
Sjömännen, som var borta i ca 13 veckor, tog med sig 3 par per man och tvättade dem genom att hänga dem i logglinan som släpades efter kuttern för bästa resultat.
Tidens arbetskläder finns bevarade i klädskåpet på vinden och vi får också prov på hur "bättre folk" på Gullholmen kunde klä upp sig för att gå till kyrkan eller bara över bron.

2431 besk

Valldaskorna

SpillångaAnnas mormor Ingeborg var valldaska, dvs kvinnlig fiskförsäljare i Bohuslän.
Valldaskorna var tuffa kvinnor som beredde fisken på hemmaplan

De beredde fisken genom att fläka och rensa den så att ryggbenet kunde tas ut, spände upp den på träspjälor (spilor) och hängde den på tork eller soltorkade dem på släta bergshällar.
När detta var klart rodde eller seglade dom, oftast under ledning av en gammal fiskare, till marknaderna i Göteborg, Uddevalla och Lysekil för att sälja sin torkade spillånga.

Den fyllda trålkulan

2473Den gröna trålkulan innehåller vatten, vilket bevisar att vatten - på 200 famnars djup (1 famn = 1,80 m) går genom glas utan att spräcka glaset

Om stiftelsen

A. Arvidssons Stiftelse

2696Stiftelsen för bevarande av Skepparhuset bildades 1987, då Sune Johansson åtagit sig Annas uppdrag att, efter testamente, bilda en styrelse för muséet med brodern Ingemar som fastighetsansvarig och fästmön Ann Breeze som kassör. Annas religiösa engagemang resulterade i att dåvarande kantor, Jan Berntsson, också tillfrågades på inrådan av Anna.
Styrelsen fick tillträde till husen efter godkännande av Allmänna Arvsfonden 1 november 1987 och två våningar i boningshuset kunde öppnas för visning sommaren 1988.

Husets visas i sitt ursprungliga skick och speciellt finrummen på första våningen, har i princip stått orörda i över 100 år.

Samlingarna har, under åren kompletterats med brödernas samlingar av nautica som visas främst i Skutmuséet.

Ann och Sune guidar regelbundet på Skepparhuset och det är inte ovanligt att se dem välkomna Skepparhusets besökare på bryggan under sommarsäsongen.

Ann berättar

Ann berättar

En guidning med Ann fokuserar på familjen och hon kan många historier om hur "bättre folk" hade det på Gullholmen förr i tiden.

Det finns bl.a. en hel del att säga om "tant Annas" syn på heminredning och Ann kan dessutom många historier som barnen brukar tycka är spännande.

Sune berättar

_DSC2237_2Sune vet det mesta om livet till sjöss oavsett det är fråga om dörjefiske eller långfart. Han har kartlagt öarna i närområdet och känner till alla skutor och kuttrar som har haft sin hemmahamn på Gullholmen.
Det han inte vet om skutor, navigationsutrustning, seder och bruk, en sjöfartskultur både i krig och fred och om hur det var att leva i ett gammalt fiskeläge är inte värt att veta.